ibumetin-dagar

igår var en sann ibumetin dag. Första projektet för dagen var att ta körlektion. Hur sjuk man än är så åker man ju dit och kör, för pengarna får man betala ändå. Jag körde med en lärare jag aldrig träffat förr och han var såååå mycket bättre än den andre tyste mannen som är någonstans mellan femtioårskrisen och pensionen. Det gick faktiskt mycket bättre att köra än vad det brukar och det var för en gång skull värt de kära hundralapparna. Så det var nummer ett. Projekt nummer två var att klä på sig och ha tal. Eller ja, ha tal och ha tal. Hade sån feber att jag sa till Jehova: Jag går bara fram och sätter mig på podiet och sen får du sköta resten. Och det gjorde han också. Iaf är det var andra har sagt. Jag var knappt vid medvetande. Men min fina Nicolinavän var så snäll och traglade mitt tal med mig så jag tror det var det som gjorde det. Stor kram till dig!

Så kontentan, för gårdagens projekt, är att med Ibumetinens hjälp går allt… hmmm, eller var det Jehova kanske 🙂